Ett femtedels år.

Hur tusan kan 75 dagar bara ”försvinna” på en tid som näst intill känns som några få ögonblick. Jag menar 75(sjuttiofem!) dagar, det är ju för tusan nästan ett femtedels år. Hursomhelst, det jag snackar om är antalet dagar till tjejmilen. Då jag kollade in sist på sidan, det vill säga, tydligen för ett femdels år sedan, var det 100 dagar prick kvar till loppet, lååång tid med andra ord. Idag fick jag mitt startbevis och insåg att jag på något sätt lyckats ta mig in i den seedade gruppen. Och ja, det var kul att jag lyckades med detta, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag kikade in på tjejmilens hemsida och insåg till min stora förskräckelse att det bara är 25 dagar kvar tills jag ska stå där på startlinjen. Det enda lilla (läs: stora) problemet är att jag under de senaste 75 dagarna har sysslat med allt annat än att förbereda mig till att kunna genomföra tjejmilen på ett, åtminstone någorlunda, hyffsat sätt. (Om man inte räknar med beställande av flygbiljetter till huvudstaden.) Och ja, jag har varit lat med träningen, det är något jag måste medge, men att sjuttiofem dagar kan gå så fruktansvärt fort det är det som är det stora mysteriet.

”Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in”

 

Elin hade konsert på kullen vid porsöbron. Jag var fotograf.

För övrigt har min och elins uppladdning inför Tjejmilen börjat!

Orientera mera!

Orienteringen gick bra och var kul. Fast jag måste erkänna att det var ju inte riktigt samma sköna väder som i Spanien för sisådär en månad sedan.

 

En BH av begagnat kvinnohår, någon?

Idag har jag och lillasyster, dvs ”Team Moberg”, sprungit i skogen, bland stenar och på berg i närmare en och en halv timme. Och allt hade varit sådär jätteperfekt om det inte hade varit för att min hals har börjat göra ont igen, bara sådär pang bom, helt utan förvarning, och det gör verkligen ONT.
Faaan - ursäkta men precis så känner jag. Ååh. Varför vill det aldrig riktigt ge sig?!

Var hos vic ikväll och såg på teve och vi kunde konstatera att de var det ena puckot efter det andra som radat upp sig i tevetablån denna kväll. Först en tant som verkade helt blåst och som hängde och klängde på den manlige programledare, talade om att det rann svett mellan hennes bröst och ålade sig på marken. Sedan två stycker som verkligen inte förstått det där med att man kan inte köpa saker om man inte har råd. punkt. Och kvällen avslutades med en kvinna som lät sitt hår(på ben o armar) växa ut i tre månader för att se hur omgivningen reagerade på det. Allt man ville se var ju hur hon iklädd linne och kort kjol skulle gå omkring på stan, jättehårig(för enligt henne kunde man nästan inte vara hårigare än hon), men inte. För det första så hade hon långärmat och långbyxor hela tiden och för det andra så hade hon på sig en gorilladräkt då hon gick ut och sist men inte minst så slutade hela programmet i med en modeshow där håriga kvinnor gick på catwalken i underkläder som helt och hållet var gjorda av begagnat kvinnohår! Behöver jag en säga mer?

Update.
Jaha, då har man tydligen fått feber också, 38,1 härliga grader. Åååååååååååååh.

”Listen to your stomach!”

Idag började dan helt klart mycket bättre idag, och jag hoppas att den fortsätter i samma anda. Jag klev upp klockan 7 (!) för att tvätta, när kläderna väl var i maskinen la jag mig o sov ett tag till och när jag laddat en maskin ytterligare en gång och lagt mig för att vila igen så ringer diskmaskins-slangs-kopplings-lagaren och efter en kvart dyker han upp. Så nu, efter en timmes arbete är den fixad plus att jag fick veta att jag måste byta till en ny blandare (eller laga en som lär gå sönder sen igen). Jag hoppades innerligt att han skulle säga något i stil med ”men givetvis betalar jag din nya blandare, och förrsten, när du ändå håller på o byter, då kan du ju byta ut hela köket samtidigt, jag står givetvis för kostnaden”, fast nej, inte det inte.

Igår var jag ”icke-svensk” som en viss person uttrycker det. Det stod en bil iväg då jag skulle köra in i min parkeringsruta. Det satt folk i bilen så jag ställde mig med min bil bakom och försökte på alla sätt o vis visa att han var tvungen o flytta på sig. Men han fattade visst inte alls, vad jag höll på med. Så, när jag stått där i närmare två minuter så, istället för att ta en annan parkering, hoppade jag ur bilen och knackade på hans bilruta och bad honom flytta på bilen.

Nu ska jag fortsätta i samma anda som dagen har börjat. Det vill säga, vara duktig o städa. Sen ska jag köra ett dubbelpass idag, först ett intervallpass för att sedan haka på klubbträningen för lite orientering! Yeea. (hoppas bara att det slutar regna tills dess..)

Update.
Nu är jag på lulsundet. Har precis klarat av mitt dubbelpass idag. Först ett 40minuter långt intervallpass för att en halvtimme senare påbörja ett 55minuter långt orienteringspass. Och det var faktiskt riktigt härligt, även om orienteringspasset inte gick sådär väldans fort. Nu ska jag duscha och sedan ska jag äta upp all deras mat eftersom de inte är hemma just nu. hihihi.

Update.
Nu har jag ätit mig mätt på lulsundet, två gånger, först middag och sedan kvällsfika, och är åter tillbaka i hemmets lugna vrå. Jag och mamma samtalade idag och konstaterade att ”problem” med magen har mer koppling till hur man mår i övrigt, psykiskt alltså, än vad man många gånger tror tror. Nu med facit i hand kan jag se det jättetydligt. Ju mer problem jag har haft med magen, desto sämre har jag mått. Jag hade kunnat skriva en hel uppsats om hur ont jag haft i magen de senaste (4-5?) månaderna och hur jag har mått vid samma tidpunkt, hursomhelst, det finns ett tydligt samband.

Är du fortfarande arg?
Är du fortfarande arg?
Kan du fortfarande läsa mig?
Jag brukade skrika och gråta och spy
Men det fanns da’r
Jag minns de än
De bästa någonsin
Är du fortfarande arg?

Åh.

Tänkte egentligen skriva om att jag varit ute och ”grötjoggat” och lite annat optimistiskt om lite av varje. MEN, när jag precis hade joggat klart och stod utanför mitt trapphus och skulle jag ta upp mobilen ur fickan (och ja, jag var försiktig!) och då glider den på nått sätt ur min hand och hamnar på asfalten. Mobilen är fortfarande hel men den fick sig några repor och ser inte sådär ny  och fin ut nå mer. Just nu känner jag mig nog soim världens ledsnaste männsika! (okej, jag överdriver lite, kanske)

Update.
Har promenerat en hel massa idag – sammanlagt i tre timmar. Det var riktigt härligt, men nu har jag ont i fötterna som bara den. Hm, fast det har verkligen inte varit min dag idag. Först det där med mobilen (som i och försig inte är NÅGONTING, egentligen, men första repan gör alltid ont) och sedan, några timmar efteråt, då mamma o pappa kom hem från veterinären med Fantomen fick jag reda på att han(Fantomen alltså – inte pappa) tydligen har en stor tumör i magen och ett förstorat hjärta, inte bra alls. Så nu ska vi skämma bort honom ordentligt!

”Älskling, allt är skit.”

God Morgon!

Kom precis hem från en löp-runda, det kändes ganska bra i benen faktiskt, fast det som känns bäst av allt är att klockan bara är 07.44. En riktigt härlig känsla. Nu är det dags för frukost!

Update.
Så nu har klockan blivit 11.24 – ungefär den tiden jag steg upp i går. Fast skillnaden mellan idag och igår är ganska så stor. Jag har nämnligen hunnit med allt detta redan:

- Lämnat in bilen på verkstan
- Sprungit i en halvtimme
- Ätit frukost
- Duschat
- Diskat några kastruller
- Städat hela toan (dvs. dammsugit, torkat golv (har till och med knätorkat!), rengjort toastolen, rengjort handfatet och slängt tomma schampoo-flaskor.

Perffa! Nu ska jag börja bege mig till Lulsundet för att äta upp resterna av gårdagens gourmet-middag med pappa!

Update.
Fan. Jag somnade på soffa, i två timmar! Jag hade ont i huvudet så jag tog några mackor och satte mig i soffan för att läsa en bok. Huvudvärken ville inte riktigt ge med sig så jag tänkt bara vila en stund så kanske det skulle bli bättre. Inte så värst lyckat eftersom jag vaknar två timmar senare. Åh. Egentligen hade jag lika gärna kunnat gå o lägga mig nu men då finns risken att jag vaknar klockan 3 i natt och är jättepigg. Nu, när jag har gnällt klart, så ska jag åtminstone dammsuga köket.

Cause now that I can see you,
I don’t think you’re worth a second glance.

En frånvarande diskmaskins-slangs-kopplings-lagare, ett positivt formbesked, en fundering och en gourmet-middag.

Självklart så kom inte diskmaskins-slangs-kopplings-lagaren (eller så kan man kalla han för vvs-are om man nu vill) idag. När klockan var sisådär 12 ansåg jag att det inte räknades som morgon nå mer och ringde hsb. Han jag pratade med lovade att det skulle komma nån o fixa det åtminstone den här veckan, men kanske redan imorgon – vilket jag verkligen hoppas.

Sen har jag fördrivit tiden med att gå på stan med vic, köpt mer eller mindre nödvändiga saker och pratat om mer eller mindre viktiga saker, vilket var mycket trevligt. När jag kom hem från stan snörde jag på mig löparskorna och tog en runda på ungefär 45 minuter. Benen och andningen kändes förvånandsvärt bra. Visst, jag sprang verkligen inte snabbt men med tanke på att jag har haft magkatarr i en månad och sedan två veckors förkylning på det så känner jag mig riktigt nöjd. Det känns otroligt skönt att vara ”back on track” igen!

En sak som vore väldigt kul o veta är vad det är för folk som läser min blogg egentligen, jag snittar på 25 besökare om dan så några stammisar borde man väl ha ändå. Ni som brukar läsa min blogg får gärna lämna en kommentar, för det vore som sagt kul att veta!

Nu ska jag hoppa (nej inte bokstavligen) i duschen och sedan ta itu med storstädningen igen. Auf Wiedersnitzel!

Update.
Jag måste medge att jag känner mig riktigt imponerad av mig själv. Jag har lagat ”medelhavsbiffar” med bland annat rivet citronskal, soltorkade tomater och salvia. Till det gjorde jag färsk tagliatelle med tomat. Mamma blev väldigt förvånad när jag ringde henne för att fråga om hon visste vars de soltorkade tomaterna fanns i affären. En riktigt gourmet-middag med andra ord! Och dessutom gjorde jag så mycket så att det skulle ha räck åt ett helt kompani (nästan iaf) så jag ska nog överraska far imorgon med lunch! Men innan dess ska jag lämna bilen på verkstan klockan 7 imorgon bitti för att sedan springa hem. 

My hopes are so high that your kiss might kill me.
So won’t you kill me?
So I die happy.

Fabulous in my kind of way.

Idag kom jag på mig själv, då jag var på Ica Maxi och letade efter balsam bland deras hårvårdshyllor, med att jag verkligen trivs med mig själv. Och med det menar jag inte att jag trivs att vara själv, men att jag kan vara det utan att det känns ensamt. Fast det jag egentligen menar är att jag trivs med varenda liten millimeter av mig själv och det var ett tag sedan jag kände så, att jag verkligen trivs. Jag tog god tid på mig och valde noga ut vilket balsam jag ville ha, inte för att valet av balsam spelar särskilt stor roll i huruvida jag trivs med mig själv eller inte. Det var bara känslan att jag kunde ta hur lång tid som helst på mig för att hitta det som var mest opitmalt för mig, mig, mig. Att jag har varit sjuk i en dryg vecka, mestadels legat i sängen eller soffan och fortfarande ätit som om jag tränat – åtminstone några gånger i veckan och därmed gått upp ett eller två kilo gör mig inte ett dugg. Och det som känns bäst av allt är att jag är helt ärlig med vad jag precis skrev. Istället för att få ångest över min lilla viktuppgång så ser jag istället fram emot när jag är frisk och kan dra på mig orienteringsskorna och springa några kilometer i myrmarkerna, eller ta med mig min Mp3-spelare och springa ett härligt långpass eller grabba tag i en av de jag tycker om allra mest för att skaka rumpa i nån timme. Och om allt detta nu gör att de nytillkomna kilorna försvinner så gör de det helt enkelt, om inte så gör det mig faktiskt ingenting. För jag vet att jag är vacker. Nej, absolut ingen miss universum och nej, jag är ingen man ”vänder sig om efter” om man skulle möta mig på stan och nej, jag går inte omkring och tror något sådan heller, jag går inte omkring och påstår att jag är snygg (ja, möjligtvis har det väl hänt nån gång jag varit lite ”salongsberusad”, fast då är ju alla otroligt snygga). But I’m still fabulous in my kind of way – och jag trivs med det.

Jaha, då var det vardag igen.

Som sagt, vardag igen. Imorgon börjar jag jobba igen, 07.00. Dessutom måste jag tvätta och städa och allt som hör till. Just nu vill jag ha allt annat än vardag.

Update.
Ska snart ut och träna med Sara. Intervaller i skogen ska det blir, härligt att ha kommit igång igen.

Update.
Kom precis hem från ett 45 minuter långt intervallpass innefattande skogs- och backintervaller – härligt jobbigt!