Idag har jag haft huvudvärk större delen av dagen. Trodde att det berodde på att jag ätit och druckit dåligt under gårdagen och när jag äntligen fått i mig ordentligt med mat och vatten släppte huvudvärken – äntligen. Dock var den bara borta för en timme eller så vilket innebär att den nu åter är tillbaka med full styrka. Musiken från nattklubbarna utanför har aldrig varit till allt för stort besvär förut. Min huvudvärk spelar mig säkert ett spratt vad gäller musikens volym – jag inbillar mig säkert, men det känns som att de skruvat upp basen till 1000 här utanför. Gaah.
Men mitt humör är ändå rätt bra, för även om september slutar rätt trist med huvudvärk så vet jag att oktober kommer börja hur bra som helst, för imorgon får jag besök, och inte vilket besök som helst heller. Anders är här om mindre än ett dygn. Jag längtar!

Oringen nästa

åh.

Typiskt. Har fått en slemsäcksinflammation in hälen och måste därför ha på mig badtofflor (alternativt gröna foppatofflor) ett tag framöver, helt fel skor till säsongen med andra ord. Tur att mina badtofflor är otroligt sexiga åtminstone! (i alla fall enligt elin, som alltid envisas med att låna dem om vi till exempel ska till konsum och handla eller bara ska dra raggen med bilen.)

Nu ska jag plocka ihop lite för att om ett tag göra mig i ordning för partey! (ehm, med mamsen och pappsen och de övriga vuxna i klubben, jag kommer nog sänka medelåldern rejält, men jag är ju faktiskt vuxen åtminstone!)

Och förhoppningsvis får jag besök imorgon, jag längtar!

Det blev en promenad till Konsum i alla fall. Skönt att komma ut, men samtidigt riktigt, riktigt jobbigt. Det är uppför på vägen hem och den backen har nog aldrig varit så jobbig och jag har nog aldrig gått så sakta i den som då och när jag väl kom in i trapphuset tyckte jag att jag faktiskt kunde unna mig att ta hissen. Det där om att jag känner mig som världens friskaste människa är definitivt relativt.

”I’m tired of being alone
So hurry up and get here
So tired of being alone
So hurry up and get here
Get here”

Termometern orkade sig inte ens över 37-strecket i morse  (eller morse och morse, men tio i ett då). Riktigt skönt! Med tanke på att jag hade 39 grader igårkväll så känns det nästan otroligt, men bra såklart!
 

Hm, undra om jag ska orka gå till Konsum och tillbaka eller bara runt kvarteret eller nått, fast, kanske inte, bäst att inte överanstränga sig alltför mycket, jag är ju faktiskt inte frisk än även fast jag råkar vara feberfri. Fast om man jämför med i förrgårkväll känner jag mig ungefär som världens friskaste människa just nu. Och allt är ju relativt (utom ljusets hastighet i vakuum).

Okej, klockan är 02.53 och jag kan inte somna. Febern är hög, jag mår illa, mina ben krampar av och till – men framförallt är problemet min hals som gör riktigt, riktigt ont till och med när jag inte ens äter något och det gör bara ondare om jag dricker vatten. Det känns ungefär som om tusen (jaja, nu överdrev jag lite kanske, men åtminstone tretton) knivar skär i halsen och det är allt utom skönt och behagligt. Det enda som lindrar smärtan något är nyponsoppa, åtminstone för den korta stunden som man sväljer ned det, men det är alltid något. Min vän i natten.

Klockan är 05.40 och jag har varit vaken nu i sisådär en timme. Och nej, absolut inte av egen fri vilja. Febern ligger på rekordhöga 39,6 och jag mår riktigt illa och allmänt piss. Egentligen borde den förra smärtstillande och febernedsättande tabletten jag tog räcka i sex timmar till, men det verkar den inte göra, så jag har fått fylla på min depå igen. Eller är det just hjälper den gör? Har den kanske sänkt min temperatur redan? ååh, jag vill bara sova, sova, sova, sova, sova, sova, sova, sova, sova tills jag blir frisk igen.

Update.
Klockan är 17.40 och jag har precis vaknat. Mår bättre nu och har ”bara” 38,6graders feber nu, så det är ju trotts allt en bit kvar tills jag är ”fit for fight” som elin sa. Jag hade en slags känselhallucination i natt. Jag fick för mig, eller rättare sagt så ”kände” jag att breda ”remsor” av vatten förflyttade sig i min mage och beroende på var remsorna la sig mådde jag olika mycket illa.

Nu måste jag bara fundera ut lämpliga saker att äta, saker som inte gör allt för ont att svälja, för man kan inte leva enbart på vatten, det förstår ju till och med jag.

Bara så ni vet är detta ett inlägg endast innehållande självömkan och hur synd det är om mig. 

Igår fick jag plötsligt ont i halsen och blev illamående och dessutom steg febern lika snabbt. Från att varit hos vic och kännt mig helt frisk till att en timme senare ha jätteont i halsen och 38graders feber. Inatt har det kännts som att mitt huvud är en stor låda som varit tungt, stumt och gjort ont. Varenda gång jag har vridid huvudet en aning har dessutom min nacke smärtat till. Febern steg även till 39grader innan den tyckte att det räckte. Jag brukar sällan ha mer än 36grader så temperaturhöjningen till 39grader känns av ordenligt. Och mina lymfkörtlar i halsen  är så svullna att de i princip pekar ut från halsen. Och allt tyder på att jag har fått influensan (på sommaren!!!).

Nu ska jag se på sex and the city och tycka jävligt synd om mig själv!

 Update.
Det blev aldrig något SATC-tittande. Gick o la mig vid kvart i ett och vaknade nu, klockan fyra av att telefonen ringde. Har fyllt på min depå av smärtstillande och febernedsättande och nu ska jag återvända till sängen igen för förhoppningsvis ytterligare några timmars sömn. Och febern har inte gett me sig det minsta lilla heller. åååh.

Update.
Jag har en mycket snäll mamma. Hon är just nu och handlar lättsvald mat åt mig, så jag kan få i mig något.

Idag började dan helt klart mycket bättre idag, och jag hoppas att den fortsätter i samma anda. Jag klev upp klockan 7 (!) för att tvätta, när kläderna väl var i maskinen la jag mig o sov ett tag till och när jag laddat en maskin ytterligare en gång och lagt mig för att vila igen så ringer diskmaskins-slangs-kopplings-lagaren och efter en kvart dyker han upp. Så nu, efter en timmes arbete är den fixad plus att jag fick veta att jag måste byta till en ny blandare (eller laga en som lär gå sönder sen igen). Jag hoppades innerligt att han skulle säga något i stil med ”men givetvis betalar jag din nya blandare, och förrsten, när du ändå håller på o byter, då kan du ju byta ut hela köket samtidigt, jag står givetvis för kostnaden”, fast nej, inte det inte.

Igår var jag ”icke-svensk” som en viss person uttrycker det. Det stod en bil iväg då jag skulle köra in i min parkeringsruta. Det satt folk i bilen så jag ställde mig med min bil bakom och försökte på alla sätt o vis visa att han var tvungen o flytta på sig. Men han fattade visst inte alls, vad jag höll på med. Så, när jag stått där i närmare två minuter så, istället för att ta en annan parkering, hoppade jag ur bilen och knackade på hans bilruta och bad honom flytta på bilen.

Nu ska jag fortsätta i samma anda som dagen har börjat. Det vill säga, vara duktig o städa. Sen ska jag köra ett dubbelpass idag, först ett intervallpass för att sedan haka på klubbträningen för lite orientering! Yeea. (hoppas bara att det slutar regna tills dess..)

Update.
Nu är jag på lulsundet. Har precis klarat av mitt dubbelpass idag. Först ett 40minuter långt intervallpass för att en halvtimme senare påbörja ett 55minuter långt orienteringspass. Och det var faktiskt riktigt härligt, även om orienteringspasset inte gick sådär väldans fort. Nu ska jag duscha och sedan ska jag äta upp all deras mat eftersom de inte är hemma just nu. hihihi.

Update.
Nu har jag ätit mig mätt på lulsundet, två gånger, först middag och sedan kvällsfika, och är åter tillbaka i hemmets lugna vrå. Jag och mamma samtalade idag och konstaterade att ”problem” med magen har mer koppling till hur man mår i övrigt, psykiskt alltså, än vad man många gånger tror tror. Nu med facit i hand kan jag se det jättetydligt. Ju mer problem jag har haft med magen, desto sämre har jag mått. Jag hade kunnat skriva en hel uppsats om hur ont jag haft i magen de senaste (4-5?) månaderna och hur jag har mått vid samma tidpunkt, hursomhelst, det finns ett tydligt samband.

Är du fortfarande arg?
Är du fortfarande arg?
Kan du fortfarande läsa mig?
Jag brukade skrika och gråta och spy
Men det fanns da’r
Jag minns de än
De bästa någonsin
Är du fortfarande arg?

Om jag räknar upp allt jag har gjort idag kommer listan inte bli särskilt lång, den kommer se ut ungefär såhär:

- Sovit
- Suttit vid datorn
- Ätit
- Vilat
- Sett på TV

and, that’s it. Hade det varit en mörk dag i november eller något hade det varit en alldeles ypperlig dag, men faktum är att solen skiner, det har varit ungefär 23 grader varmt idag och jag har inte ens orkat mig ut om man inte räknar de 30 sekundrarna det tog för mig att vattna mina blommor på balkongen. Och det värsta av allt är att min morgondag kommer att se nästan exakt ut som idag. Fast man kan ju förstås hoppas på ett snabbt tillfrisknande men när jag kollade tempen för cirkus fem minuter sedan så hade den stigit ytterligare litegrann. ÅH!
Fast en sak som känns positivt är att jag längtar efter få börja träna igen, alltid något!

Och för er som läste min blogg igår och som undrar hur samtalet gick imorse, om jag fick fram något ljud alls, så kan jag berätta att jag inte är riktigt, riktigt lika hes idag, bara nästan.

Update.
Nu har jag orkat mig ut. Har hämtat alla mina grejjer hos vic så nu har hon nästan inga saker kvar alls, typ. Sen tog jag mig en sväng förbi Kvantum  för att handla massor av nyttigheter såsom frukt och potatis. När jag var på kvantum kunde jag konstatera att större delen av kunderna vid halv elva-tiden på en måndagskväll består av pojkar i 15-18 års åldern som kommer i gäng om ungefär fem stycken och handlar saker såsom cola och bacon. Jag såg säkert fyra-fem sådana ”gäng”. 

Kom o tänka på en ganska kul grej, på lulekalaset i lördags konverserade jag med en kille och han frågade vem killen som satt mitt emot var (emanuel), jag sa att det var min kompis pojkvän. Det blev tyst en stund sen sa han ”oj, jag trodde för ett tag att jag hade gjort bort mig, jag trodde du sa att det var din pojkväns kompis”.

Nu ska jag dyka ned i min nyfyllda fruktskål och se några avsnitt Sex and the City.

Okey. Idag är läget inte bra, och nej, jag är inte bakis – jag är sjuk (igen, eller rättare sagt fortfarande). Att gå på lulekalaset var kanske inte det bästa när man är småsjuk. Det har i alla fall resulterat i att jag idag har feber, ont i halsen, svullna lymfkörtlar och är så hes så att jag i princip inte kan prata (och jag överdriver inte ens!). Hursomhelst så var jag nere vid konsum o hämtade pizza idag och när jag skulle säga vad jag ville ha så fick jag nästan inte fram ett ljud! Dessutom som topping på glassen så har jag mest troligt lyckats få en infektion i ett sår vid fotleden. Jag måste även städa här hemma, men jag orkar helt enkelt inte göra det nu. Ska ta en pronaxen, krypa ihop under täcket tillsammans med min kära dator och se några avsnitt av Sex and The City och tycka sådär lagomt synd om mig själv.

”Love makes you turn beautiful”

Update.
Alltså, nu mår jag verkligen inte bra. Har feber och känner mig alldeles skakig. Nu ska jag bege mig till Lulsundet för att hämta lite penicillin så jag förhoppningsvis blir frisk någongång.

Update.
Det är verkligen inte lätt att i princip inte kunna prata, eller åtminstone inte kunna lita på att rösten bär och om den nu skulle göra det så är det alltid lika spännande hur det kommer att låta. Var på kvantum och handlade idag. Köpte mer korv än vad jag egentligen ville ha bara för att slippa försöka kraxa fram ”ett halvt kilo mager falukorv” i charkdisken, utan tog istället en färdigsyckad. Och om man bortser från att man eventuellt pratar med charkuteripersonalen och kassapersonalen, hur ofta är det då man behöver säga något i en affär? (Om man nu inte träffar någon man känner förstås.)Men självklart, just idag, när jag står vid mjölkdisken för att ta ett paket grädde, frågar en äldre man vad det är för datum idag. Jag greps nästan av panik men jag fick otroligt nog ändå fram att det var den femte idag. Jag ska inte gå till jobbet imorgon, måste kurera mig så att jag blir frisk nån gång. Jag tycker det blir väldigt spännande om jag hade någon röst alls imorgon när jag ska sjukanmäla mig, för man är ju som mest hes på morgonen.
Fast dagens heshet är ändå ingenting om man jämför med en dag då jag gick i åttan. Då kunde jag inte få fram minsta lilla ljud hur jag än försökte och försökte. Jag fick skriva lappar åt mina kompisar så att de kunde förklara för våra lärare varför jag inte svarade ifall jag blev tillfrågad om något. Man blir ganska så handikappad då man är stum, mer än man anar. Man kan tillexempel inte vara trevlig och svara på vad det är för datum om någon nu händelsevis skulle fråga en det. Sen kan man inte söka ögonkontakt med någon man möter heller, för om den personen då får för sig att vara trevlig och säga ”hej” då kan man ändå inte svara, och verkar vara en riktigt oartig typ.

Nu är det bara att hoppas på att penicillinet har effekt så jag blir feberfri, får tillbaka min röst, slutar ha en ömsom rinnande ömsom täppt näsa, slutar att ont i halsen, mina svullna lymfkörlar i benen(!) blir normala igen och att jag slutar att hosta nu och då. Sen är allt frid och fröjd.

Idag har jag inte precis uträttat något för världssvälten eller något annat storslaget som att åtminstone rensa häckar på örnäsets kyrkogård. Jag är sjuk och har varit hemma från jobbet. Förkylningar borde vara förbjudna på sommaren. Och jag har verkligen tajmat in min fökylning perfekt (eller så inte..) till Lulekalaset, Jippie. Så det jag hoppas på nu är ett mycket snabbt infrisknande och att febertermometern visar på lite behagligare temperatur imorgon på morgonen.

Det enda positiva är att jag kommer få sjukersättning för idag. Jag hade nästan lite ångest imorse när jag insåg att jag skulle förlora ytterligare närmare 700kr när jag insåg att det var en omöjlighet att fara till jobbet, men det verkar som att det bara är en karensdag för mig – och den gjorde jag bort i tisdags.

Hm, jag kanske borde äta nått?

Ändrade planer. Imorgon, onsdag, 09.30-10.30 ska jag vara i radion istället för idag.

Just nu är jag hemma från jobbet, är sjuk. Inte bra det, fast ändå bästa dagen om man måste välja någon, för regnet vräker verkligen ned. For till jobbet imorse men när jag med tungt huvud och en värkande hals och öra hade arbetat i regnet och kylan i två timmar kände jag att jag inte orkade härda mer. For hem, kröp ihop i soffan med en filt och när jag precis somnat sådär jätteskönt, vad händer då, om inte att telefonen ringer. Typsikt. Tur för dem att det inte var nån jäkla telefonförsäljare i alla fall (no offence!). Det var nån från Sveriges Radio som frågade mig om ditten och datten såsom vad en orienterare äter till frukost, om twar-hysterin var stor då det spred sig bland orienterarna (kom igen, jag var fem och hade verkligen ingen tanke på orientering då) och om det var i klassisk stil jag hade vunnit oringen eftersom de skrivit ”klassiska oringen” i tidningarna (haha). Nej nu ska jag sluta gnälla, hon gjorde bara sitt jobb men jag känner mig inte på humör, jag är trött och hängig. punkt. 

”Det kallas tvivel, det där som stör”

Nu känner jag mig jäkligt less på min mage som gör ont, låter och är helt enkelt inte som den ska. Dessutom är den riktigt svullen, mitt midjemått har ökat med 4 cm eller något i den stilen, jag känner mig tjock och uppsvälld och det trivs jag verkligen inte med. Ska pröva behandla mig mot magkatarr, förhoppningsvis hjälper det, för nu är jag som sagt jäkligt less. Åh.

Jag vet inte vad jag ska göra! Jag har så jäkla ont i magen. Har haft så i 9 dagar nu, och det har inte blivit bättre.
Var på vårdcentralen igår och tog lite prover, får se om de visar något, annars måste jag nog göra en gastronomisk undersökning, läbbigt.

Update.
Hade egentligen siktat på att gå o lägga mig vid nio. Jag la mig halv tio men insåg att jag inte kommer kunna sova. Det gör för ont.