Hur ofta besöker du min blogg?

Såg att man kunde ha en poll numera på bloggen, so here we go!

Life at Malta #21

Tänkte att det är nog bäst att uppdatera här så ni vet att jag lever. En vecka kvar på denna medelhavsö nu och hemlängtan blir bara större och större för var dag som går, fast å andra sidan så vore det ju värre om det vore tvärtom. En av de saker jag längtar till (förutom alla människor jag saknar) är att kunna sova en hel natt utan att behöva vakna stup i kvarten (åtminstone 3-4 gånger per natt). Även om musiken från bargatan inte är alltför outhärdlig när man ska somna så är det klart att den påverkar sömnen. Nu är det hemläxan till imorgon som gäller!

Life at Malta #20

Under gårdagens båtfard till Comino fick jag plötsligt ett blodtrycksfall som mest troligt berodde pa att jag både ätit och druckit for lite, vilket medförde att jag i princip inte såg någonting alls under en hel kvart, allting var randigt, jag såg att det var människor omkring mig men jag skulle aldrig ha känt igen någon, riktigt läskigt faktiskt. För att undvika detta idag, har jag ätit en stadig frukost pa bruger king då jag samtidigt intog en halv liter vatten. Efter två timmar fyllde jag på depåerna med en smoothie så idag känner jag mig fit for fight. Sitter pa skolan just nu, därav avsaknaden av de svenska bokstäverna med prickar ovanför – ni vet vilka. Ska redigera om inlägget senare då jag sitter på min egen dator, men detta får duga för nu.

edit. så nu har jag fixat dit lite å:n, ä:n och ö:n. Och ett sådant:# som jag inte kunde hitta på det internationella tangentbordet.

Life at Malta #19

Jag har kommit fram till en sak, eller två rättare sagt. Den värsta musik att försöka somna till är kareoke. Sen har jag även börjat fundera på om de medvetet höjer volymen på den som sjunger om personen i fråga inte är allt för skönsjungande. Det är en stark misstanke jag har vad gäller nattklubben under mig.

Nu ska jag dra täcket över huvudet och försöka sova och hoppas att denna natt blir lite lugnare än förra natten. Porttelefonen ringde flertalet gånger (det var ingen som ville nå mig alltså, utan bara någon som tyckte det var himla roligt att trycka på knappar. Och ja, det kan det ju vara om man är sisådär tre, eller kanske fyra). Sedan kommer jag även ihåg att jag vid flera tillfällen vaknade av ett otroligt starkt sorl från alla människorna på gatan när nattklubbarna började stänga ned sådär vid fyratiden. Om jag inte missminner mig helt så beskrev jag för anders imorse att det skrek o jublade precis som om en tjej hade slitit av sig behån och visat brösten. Jag kollade till och med ut genom fönstret, men jag såg inga barbröstade tjejer så hur jag kom på att beskriva det som ett sådan slags jubel är för mig en gåta. Nåväl, god natt!

Life at Malta #18

Kom precis hem från en rundtur runt Malta med båt som inkluderade ett två-timmars stop på Maltas stolthet Comino, även kallad the blue lagoon på grund av det ofantligt turkosa vattnet som finns där. Vi var nio tjejer och en kille som i morse vid tiotiden steg på vår båt Captain Morgan. Det var en riktigt lyckad trip och nu kan jag stolt berätta att jag badad för första gången här på Malta, för första gången på hela sommaren faktiskt(!). Mitt första dopp i det turkosblå varade i ungefär en timme då vi både han hitta en bläckfisk på botten och simma genom en öppning i en klippa. För att citera Jildau då hon simmat genom klipp-öppningen ”Ah, this is life!” . Vi hade strålande sol på en klarblå himmel hela dagen och vattnet var riktigt varmt och skönt, så dagen hade inte kunnat vara så mycket bättre.

Hela gänget (dock ej hon som svept in huvudet i en vit handduk, likt en turban) förutom Jildau som var fotograf.

Life at Malta #17

Trodde nästan att säsongen börjat ebba ut här eftersom det blivit allt färre och färre folk ute längs bargatan, vilket också innebär färre barer öppna och lägre ljudvolym om nätterna. De senaste dagarnas ”stiltje” på gatan har dock endast berott på att det varit vardag, för nu är det helt plötsligt hur mycket folk som helst igen. Hade tänkt ta mig genom bargatan till ett ställe som säljer fruktsmoothisar men ändrade mig när jag kom ut och gatan var alldeles fullproppad, så det fick bli en fruktsallad från ett ställe som ligger på andra sidan gatan.

 
Fotade uppifrån min lägenhet ned på bargatan, tyvärr blev kortet väldigt suddigt eftersom jag inte hade någon blixt, men då jag använde blixt fick jag endast med smutsen på fönsret. (Och fönstret är självmordssäkert, det går i princip inte att öppna).

Dagens frukt-tillskott.

Life at Malta #16

Min far är rätt rolig faktiskt. Idag ringde han på skype och sa att han ringde från Sveriges störningsradio. Han inledde samtalet med att fråga om det finns påfågelägg här på affärerna på Malta för han var så förskräckligt sugen på det. När jag sa att det var mycket tveksamt att man kunde hitta den sortens ägg här frågade han om det var okej att fortsätta med att störa mig. Visst svarade jag och då berättade han att nästa störningsmoment var en sång. En sång som jag misstänker var uppfunnen i samma stund som han sa det. Sången hette i alla fall Norton I-nånting, jag frågade om den möjligtvis hade med ett visst antivirus-program att göra, men tji fick jag för detta var en kampsång. Och inte vilken kampsång som helst, utan rottwailernas kampsång. Fråga mig inte vart han får allting ifrån men det är nästan så han skulle platsa i radioprogramet ”Mammas nya kille”, och få en alldeles egen del av programtiden någonstans mellan thunders hjältemod och partiks galna uppdrag.

Life at Malta #15

I onsdags följde jag med anders till flygplatsen när han skulle åka hem till Sverige igen och när jag sedan kramat och pussat honom adjö begav jag mig mot taxi-bilarna för att beställa en taxi hem till St. Julian’s igen. Det var inga problem i sig men det tittade väldigt konstigt på mig och frågade mig två gånger om jag inte hade nån väska med mig. (För hur många åker taxi från en flygplats utan en endaste väska?). När jag väl försäkrat dem att jag inte hade någon väska utan bara den lilla påsen jag bar på (som förövrigt innehöll en cosmopolitan-tidning) så bar det iväg. Taxi-killen hade nog någon slags identitetskris, det verkade som om han hellre ville vara en buss (eller kanske till och med trodde att han var en?) för han körde i princip bara i bussfilen. Och inte nog med det utan fort gick det och på fel sida om vägen! (Eller okey, inte fel sida här på Malta för de har vänstertrafik, men..). Hursomhelst så var det en spännande resa, men inget slår trafiken i kina, det är nog enda gången jag allvarligt har varit övertygad om att jag kommer dö i vilken sekund som helst och det var ingen trevlig upplevelse.

VARNING!

Om det ringer ett okänt ulandsnummer som börjar med +88, svara inte då och ring absolut inte upp. Det är en bedrägeri-firma och ringer du upp numret kommer det kosta upp emot sextio kronor – i minuten! Det hade ringt ett sånt nummer (i mitt fall +88213213608 men de använder sig även av många fler +88 nummer enligt min googlesökning) till mig i morse som jag hade missat och då googlade jag lite för att få reda på vad det kunde vara för nummer. Hittade flertalet sidor som berättade om bedrägeriet. Därför tänkte även jag varna så det blir ännu mer känt.

Life at Malta #14

Har varit mycket oaktiv här på bloggen på sistone, det har dock sin anledning. Anders har varit här en vecka och förgyllt tillvaron.
Just nu är det kick-off för personalen på liften i Kåbban, det hade varit mer än trevligt att vara där. Men man ska inte klaga, jag mår riktigt gott här i värmen, men jag måste medge att hemlängtan börjar komma krypande.