Life at Malta #23

Det är inte så himla kul att nästan varenda gång man går på en restaurang här så blir man nonchalerad av servitören, får besticken slängda i en hög på bordet med orden ”help yourself” och inte nog med det utan alla får inte sin mat heller, utan en del får vänta tills alla andra ätit upp sin innan de får in sin mat och kan börja äta och det är inte för att det har valt något väldigt exotiskt eller så. Och det värsta av allt är nog att det inte ens följs med minsta lilla ursäkt heller. Att jag sedan inte heller törs gå ut ensam på kvällarna för att köpa lite godis eller något sådant eftersom en man i 40-årsåldern följde efter mig in i trapphuset en kväll gör ju inte det hela roligare precis. Under mitt besök här på Malta har lusten att färga mitt hår brunt och klippa det kort blivit väldigt stor många gånger, inte för att jag inte trivs med min hårfärg eller så, men jag är så himla less på att folk näst intill tror att mitt hår är nån sorts turistattraktion bara för att det råkar vara ljusblondt och att det är fritt fram att dra handen genom det då man går förbi mig. Just nu vill jag bara hem, hem till vardagen, hem till människor jag tycker om, hem till människor som inte är så ”på”, hem till människor som jobbar inom service-yrken och faktiskt har hajjat det där med att vara lite service-minded, hem, hem, hem, helt enkelt.
Ja, vädret är jätteskönt här, skolan är utvecklande och rolig, jag har träffat många trevliga nya kompisar här och det är rätt skönt att göra något annat för ett tag. Och det är precis det som är grejen, skönt att göra något annat – för ett tag. Men nu känns det som att det ”taget” har gått mot sitt slut, nu är jag less. Nu ska jag försöka njuta av de sista dagarna i värmen för att sedan på torsdag morgon äntligen få fara HEM.