Ett femtedels år.

Hur tusan kan 75 dagar bara ”försvinna” på en tid som näst intill känns som några få ögonblick. Jag menar 75(sjuttiofem!) dagar, det är ju för tusan nästan ett femtedels år. Hursomhelst, det jag snackar om är antalet dagar till tjejmilen. Då jag kollade in sist på sidan, det vill säga, tydligen för ett femdels år sedan, var det 100 dagar prick kvar till loppet, lååång tid med andra ord. Idag fick jag mitt startbevis och insåg att jag på något sätt lyckats ta mig in i den seedade gruppen. Och ja, det var kul att jag lyckades med detta, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag kikade in på tjejmilens hemsida och insåg till min stora förskräckelse att det bara är 25 dagar kvar tills jag ska stå där på startlinjen. Det enda lilla (läs: stora) problemet är att jag under de senaste 75 dagarna har sysslat med allt annat än att förbereda mig till att kunna genomföra tjejmilen på ett, åtminstone någorlunda, hyffsat sätt. (Om man inte räknar med beställande av flygbiljetter till huvudstaden.) Och ja, jag har varit lat med träningen, det är något jag måste medge, men att sjuttiofem dagar kan gå så fruktansvärt fort det är det som är det stora mysteriet.