Arbetsförmedlingen gör dig aldrig besviken.

Idag har jag varit på arbetsförmedlingen igen. Har varit där i början på januari för att skriva in mig och ställa mig som arbetssökande. Det besöket ledde till att jag valde att söka jobb själv istället för med arbetsförmedlingens ”hjälp”. För grejen var det att jag var ju intresserad av att få erbjudanden av alla tänkbara jobb som jag hade kvalifikationer för men då jag gjorde min ”profil” och skulle välja vilka jobb jag var intresserad av så var jag först tvungen o välja huvudgrupp. Valde ”arbete utan yrkesutbildning” och sen trodde jag att det urvalet räckte, men inte. Sen kom en vidare specificering ”säljare”, ”städare”, ”telemarketing”, de få jobb man nu har att välja mellan då man ej vidareutbildat sig från gymnasiet. När jag sedan valt städare fick jag en smärre chock, nu skulle jag specificera mig ytterligare! Och nu hade jag att välja mellan yrken såsom  ”fönsterputsare”, ”lokalvårdare”, ”hembiträde”. Jag kommer inte ens ihåg vad jag valde. När jag sedan stakat ut min karrirär var det dags för ett uppföljande samtal med en handläggare. Jag hade fyllt i att jag ville söka jobb endast i Luleå för jag var inte i så stort behov av jobb att jag övervägt att flytta någonstans. Men nej, givetvis kunde man inte bara söka jobb i Luleå, ”det fattar du väl?” Det är hela Sverige som gäller. Men varför får man ens välja var man vill söka jobb då?! Jag blev kallad till en basinformation för att vara helt och hållet aktiverad hos arbetsförmedlingen, ett möte som jag struntade i för det stod ”om du inte dyker upp och inte anger någon anledning räknas du ej som arbetssökande hos oss”. Enkelt tyckte jag, jag vill inte vara kvar där, därför dyker jag givetvis inte upp vilket resulterar i att jag får ungefär tre brev hem där de efterlyste mig. Jag svarade inte på något av dem. Och där hoppades jag att min saga med arbetsförmedlingen skulla vara över för gott. Men nej.

Var som sagt där idag igen eftersom jag fått ett erbjudande om en praktikplats och för att kunna få den måste jag stå som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Jag tänkte att jag kanske varit för hård, de kan få en ny chans. Så jag gick dit, anmälde mig på nytt och gick på basinfo redan idag. Efter att suttit där i två timmar och fått veta vad de kan stå till tjänst med för att hjälpa mig i mitt arbetssökande så får jag slutligen en liten uppgift innan jag ska gå hem igen ”Under närmaste två veckor ska du söka minst tre jobb.” MINST TRE JOBB?! Jag har ingen lust att söka jobb just nu, jag gick med för att kunna få praktikplatsen och om jag inte kan få den – först då är jag villig att ska något slags jobb. Borde man inte få träffa sin personliga handläggare och diskutera sin handlingsplan för att få jobb innan man måste söka jobb? ÅH.

Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer.

Jepp, hösten ÄR verkligen här. Var ute och sålde fryspåsar för att få in lite pengar till klubben. Försäljningen gick i och för sig bra och jag hade sålt allihop på ungefär tjugo minuter och ändå är mina händer alldeles iskalla nu när jag kommit hem.

Nu ska jag leta fram mina vantar!

”Persiennerna dras ner,
det mörknar och jag ber:
Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer.
En nattlig promenad
i en höstmörk stad;
jag kan inte önska mig nåt mer.”

Det här är brustna hjärtans höst.

Luften är annorlunda idag. Det är höstluften som dragit in över stan. Flyttfåglarna skriker från alla håll ”nu är det dags”, ”nu drar vi”, ”nu är hösten här”, är nog ungefär vad de vill få sagt. Har köpt mig en sjal idag, en sjal att värma mig med under kalla höstdagar. Var ute på min gård idag, mötte två grannar, hälsade så som man bör och då säger han ”Visst är det skönt att det äntligen börjar bli kallare?”. ”Jo..”, svarar jag utan att egentligen ljuga alltför mycket. För att ta en höstpromenad bland alla löven är oftast fantastisk vackert och det är riktigt mysigt att kunna krypa upp i soffan med en filt och en kopp te och allt sånt där. Men även om hösten kanske inte är alltför plågsam egentligen, så påminner den en alltför ofta om att det är något som saknas. Jag saknar någon, helt enkelt.  

”Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.

Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst.”

I can do better.

Det där frågetecknet jag snackade om tidigare, som jag trodde var på väg att rätas
ut något, ser numera mer ut som en g-klav.

Damn girl!

Idag har jag shoppat för närmare tusen kronor. MEN jag måste faktiskt säga att jag har fyndat! Jag har köpt ett par röda jeans och en svart, snygg skinnjacka. Dessutom har ett litet frågetecken i min (tillfälliga?) förvirring kanske rätats ut en aning. Spännande!

”I said there something bout the way you do the things you do
when you do the things you do
its got me Ohh Ohh Ohh
I said there something bout the way you do the things you do
when you do the things you do
its got me Ohh Ohh Ohh

I said
Don’t need no Maybelline
‘Cause you a beauty queen
Don’t need no L’oreal
‘Cause bitch you’re bad as hell
If I’m a Casanova?
Then you’re a supernova

Girl it’s what you do to me
It’s got me saying
Damn girl…… you’re so fine
The way you let me put it down, girl
Just blows my mind
I guess I gotta put it down tonight
I gotta put it down
Ohh Ohh Ohh”

Yeah!

”Jag vill inte ha nått man kan leva med, jag vill ha nått man inte kan leva utan”

För var dag som har gått den senaste veckan har jag blivit allt mer förvirrad. Alltså, det är inte så att jag vid 18 års ålder (iofs snart 19) håller på få Alzheimers utan jag känner mig endast förvirrad vad beträffar en sak. Killar. Män. Grabbar. Whatever.
Det hela började med uppvaktning, svårtolkade signaler (som egentligen borde varit så självklara som de bara kan vara, men icke) och allmänt krogdiss. Senare under veckan blev jag sjuk och tillbringade större delen i antingen sängen och soffan vilket medförde ofrivilliga och till viss del även frivilliga funderingar på ett visst tidigare numera avslutat förhållande. Slutligen, som toppingen på glassen, eller oliven i martinin eller varför inte helt enkelt säga pricken över i:et så fick jag nyligen veta en sak som jag blev förbannad, skrattnödig och samtidigt en smula förvirrad av. Jag fattar inte, varför måste de tjorva till det så mycket. Visst, självklart är jag inte oskyldig till allt och givetvis är jag inte perfekt men jag vet åtminstone vad jag vill ha, det har jag vetat länge, men Timbuktu formulerade det hela åt mig:

”Jag vill inte ha nått man kan leva med, jag vill ha nått man inte kan leva utan”

men vägen dit, den hade jag varit tacksam om den åtminstone hade varit lite mindre förvirrande.

Jag blev nog lite sorgsen

Hörde precis Lars Winnerbäcks nya låt ”Om du lämnade mig nu” som är en duett med Miss Li. Det var länge sen jag hörde något så berörde mig så mycket. Så vackert men samtidigt så sorgset.

Lyssna själv! http://www.myspace.com/larswinnerback

Ungefär som att bestiga Mount Everest, fast med viss hjälp sista biten.

Det blev en promenad till Konsum i alla fall. Skönt att komma ut, men samtidigt riktigt, riktigt jobbigt. Det är uppför på vägen hem och den backen har nog aldrig varit så jobbig och jag har nog aldrig gått så sakta i den som då och när jag väl kom in i trapphuset tyckte jag att jag faktiskt kunde unna mig att ta hissen. Det där om att jag känner mig som världens friskaste människa är definitivt relativt.

”I’m tired of being alone
So hurry up and get here
So tired of being alone
So hurry up and get here
Get here”

Jag är nog världens friskaste människa just nu – för allt är ju relativt (utom ljusets hastighet i vakuum)

Termometern orkade sig inte ens över 37-strecket i morse  (eller morse och morse, men tio i ett då). Riktigt skönt! Med tanke på att jag hade 39 grader igårkväll så känns det nästan otroligt, men bra såklart!
 

Hm, undra om jag ska orka gå till Konsum och tillbaka eller bara runt kvarteret eller nått, fast, kanske inte, bäst att inte överanstränga sig alltför mycket, jag är ju faktiskt inte frisk än även fast jag råkar vara feberfri. Fast om man jämför med i förrgårkväll känner jag mig ungefär som världens friskaste människa just nu. Och allt är ju relativt (utom ljusets hastighet i vakuum).

Min vän i natten.

Okej, klockan är 02.53 och jag kan inte somna. Febern är hög, jag mår illa, mina ben krampar av och till – men framförallt är problemet min hals som gör riktigt, riktigt ont till och med när jag inte ens äter något och det gör bara ondare om jag dricker vatten. Det känns ungefär som om tusen (jaja, nu överdrev jag lite kanske, men åtminstone tretton) knivar skär i halsen och det är allt utom skönt och behagligt. Det enda som lindrar smärtan något är nyponsoppa, åtminstone för den korta stunden som man sväljer ned det, men det är alltid något. Min vän i natten.

 

No, you’re really NOT worth a second glance.

”Well thanks for waiting this long to show yourself.
Cause now that I can see you,
I don’t think you’re worth a second glance.”

Precis så känner jag nu.

The flu, day 2.

Klockan är 05.40 och jag har varit vaken nu i sisådär en timme. Och nej, absolut inte av egen fri vilja. Febern ligger på rekordhöga 39,6 och jag mår riktigt illa och allmänt piss. Egentligen borde den förra smärtstillande och febernedsättande tabletten jag tog räcka i sex timmar till, men det verkar den inte göra, så jag har fått fylla på min depå igen. Eller är det just hjälper den gör? Har den kanske sänkt min temperatur redan? ååh, jag vill bara sova, sova, sova, sova, sova, sova, sova, sova, sova tills jag blir frisk igen.

Update.
Klockan är 17.40 och jag har precis vaknat. Mår bättre nu och har ”bara” 38,6graders feber nu, så det är ju trotts allt en bit kvar tills jag är ”fit for fight” som elin sa. Jag hade en slags känselhallucination i natt. Jag fick för mig, eller rättare sagt så ”kände” jag att breda ”remsor” av vatten förflyttade sig i min mage och beroende på var remsorna la sig mådde jag olika mycket illa.

Nu måste jag bara fundera ut lämpliga saker att äta, saker som inte gör allt för ont att svälja, för man kan inte leva enbart på vatten, det förstår ju till och med jag.

Vissa dagar är det faktiskt lite synd om mig, på riktigt.

Bara så ni vet är detta ett inlägg endast innehållande självömkan och hur synd det är om mig. 

Igår fick jag plötsligt ont i halsen och blev illamående och dessutom steg febern lika snabbt. Från att varit hos vic och kännt mig helt frisk till att en timme senare ha jätteont i halsen och 38graders feber. Inatt har det kännts som att mitt huvud är en stor låda som varit tungt, stumt och gjort ont. Varenda gång jag har vridid huvudet en aning har dessutom min nacke smärtat till. Febern steg även till 39grader innan den tyckte att det räckte. Jag brukar sällan ha mer än 36grader så temperaturhöjningen till 39grader känns av ordenligt. Och mina lymfkörtlar i halsen  är så svullna att de i princip pekar ut från halsen. Och allt tyder på att jag har fått influensan (på sommaren!!!).

Nu ska jag se på sex and the city och tycka jävligt synd om mig själv!

 Update.
Det blev aldrig något SATC-tittande. Gick o la mig vid kvart i ett och vaknade nu, klockan fyra av att telefonen ringde. Har fyllt på min depå av smärtstillande och febernedsättande och nu ska jag återvända till sängen igen för förhoppningsvis ytterligare några timmars sömn. Och febern har inte gett me sig det minsta lilla heller. åååh.

Update.
Jag har en mycket snäll mamma. Hon är just nu och handlar lättsvald mat åt mig, så jag kan få i mig något.

En BH av begagnat kvinnohår, någon?

Idag har jag och lillasyster, dvs ”Team Moberg”, sprungit i skogen, bland stenar och på berg i närmare en och en halv timme. Och allt hade varit sådär jätteperfekt om det inte hade varit för att min hals har börjat göra ont igen, bara sådär pang bom, helt utan förvarning, och det gör verkligen ONT.
Faaan - ursäkta men precis så känner jag. Ååh. Varför vill det aldrig riktigt ge sig?!

Var hos vic ikväll och såg på teve och vi kunde konstatera att de var det ena puckot efter det andra som radat upp sig i tevetablån denna kväll. Först en tant som verkade helt blåst och som hängde och klängde på den manlige programledare, talade om att det rann svett mellan hennes bröst och ålade sig på marken. Sedan två stycker som verkligen inte förstått det där med att man kan inte köpa saker om man inte har råd. punkt. Och kvällen avslutades med en kvinna som lät sitt hår(på ben o armar) växa ut i tre månader för att se hur omgivningen reagerade på det. Allt man ville se var ju hur hon iklädd linne och kort kjol skulle gå omkring på stan, jättehårig(för enligt henne kunde man nästan inte vara hårigare än hon), men inte. För det första så hade hon långärmat och långbyxor hela tiden och för det andra så hade hon på sig en gorilladräkt då hon gick ut och sist men inte minst så slutade hela programmet i med en modeshow där håriga kvinnor gick på catwalken i underkläder som helt och hållet var gjorda av begagnat kvinnohår! Behöver jag en säga mer?

Update.
Jaha, då har man tydligen fått feber också, 38,1 härliga grader. Åååååååååååååh.

Mycket att göra #26

1. Ta närmsta bok, och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
” ‘I’m an associate at Carter Spink,’ I explane. ‘I don’t ”
The Undomestic Goddess av Sophie Kinsella.

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan – vad rör du vid
Min grårandiga fondvägg i vardagsrummet

3. Vad var det senaste du såg på TV?
Hm, nån film för nån dag sen på 3an

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är.
13.17

5. Titta nu på klockan. Vad är klockan egentligen?
13.19

6. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Timbuktu!

7. När var du senast utomhus, och vad gjorde du?
För en timme sen då jag var till Lulsundet för att ge Fantomen(hunden!) mat

8. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Diverse olika bloggar! Och en karta där jag funderar ut bra kontrollpunkter inför min och marias träning idag.

9. Vad har du på dig?
Beiga byxor som slutar nedanför knäna, ett blå-grönt linne, underkläder.

10. Drömde du någonting inatt? I så fall – vad?
Hm, jo.. fast vad det var kommer ja inte ihåg.

11. När skrattade du senast?
Igår när jag var hos elin o marcus

12. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
3 tavlor, en tavellist med 4 tavlor, en lampa o ch två hyllor.

13. Har du sett något konstigt på sistone?
Näe? Inget jag kan komma på..

14. Vad tycker du om den här utmaningen?
Utmaning? Det här är bara ett tidsfördriv, ett ganska kul sådant

15. Vilken var den senaste film du såg?
Senaste hela filmen jag såg var riktigt länge sen, det var nog ”Little Miss Sunshine” 

16. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Semester åt mamma o pappa.
En riktigt lång resa.
Och ett nytt kök, eller nått.

17. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
haha, nä. 

18. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och Fred och harmoni på i hela världen kanske?

19. Tycker du om att dansa?
Jao, fast med det sa jag inte att jag är bra på det.

20. George Bush?
Jag är glad att jag inte bor i usa. 

21. Föreställ dig att ditt förstfödda barn är en flicka? Vad får hon heta?
Saga kanske?

22. Om ditt första barn var en pojke, vad skulle han heta?
Det vet jag däremot inte

23. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Jodå, åtminstone för ett tag