Ungefär som att bestiga Mount Everest, fast med viss hjälp sista biten.

Det blev en promenad till Konsum i alla fall. Skönt att komma ut, men samtidigt riktigt, riktigt jobbigt. Det är uppför på vägen hem och den backen har nog aldrig varit så jobbig och jag har nog aldrig gått så sakta i den som då och när jag väl kom in i trapphuset tyckte jag att jag faktiskt kunde unna mig att ta hissen. Det där om att jag känner mig som världens friskaste människa är definitivt relativt.

”I’m tired of being alone
So hurry up and get here
So tired of being alone
So hurry up and get here
Get here”