Vissa dagar är det faktiskt lite synd om mig, på riktigt.

Bara så ni vet är detta ett inlägg endast innehållande självömkan och hur synd det är om mig. 

Igår fick jag plötsligt ont i halsen och blev illamående och dessutom steg febern lika snabbt. Från att varit hos vic och kännt mig helt frisk till att en timme senare ha jätteont i halsen och 38graders feber. Inatt har det kännts som att mitt huvud är en stor låda som varit tungt, stumt och gjort ont. Varenda gång jag har vridid huvudet en aning har dessutom min nacke smärtat till. Febern steg även till 39grader innan den tyckte att det räckte. Jag brukar sällan ha mer än 36grader så temperaturhöjningen till 39grader känns av ordenligt. Och mina lymfkörtlar i halsen  är så svullna att de i princip pekar ut från halsen. Och allt tyder på att jag har fått influensan (på sommaren!!!).

Nu ska jag se på sex and the city och tycka jävligt synd om mig själv!

 Update.
Det blev aldrig något SATC-tittande. Gick o la mig vid kvart i ett och vaknade nu, klockan fyra av att telefonen ringde. Har fyllt på min depå av smärtstillande och febernedsättande och nu ska jag återvända till sängen igen för förhoppningsvis ytterligare några timmars sömn. Och febern har inte gett me sig det minsta lilla heller. åååh.

Update.
Jag har en mycket snäll mamma. Hon är just nu och handlar lättsvald mat åt mig, så jag kan få i mig något.